Gillar inte sånna här dagar.. När man inte vet vad man känner för något..
Vet inte om jag är glad eller ledsen.. Sådan konstig känsla som inte går att förklara.
Ångest och blandade känslor.

Man är glad för det man har, men tänker gärna på allt man skulle vilja ha i sitt liv.
Och på framtiden, vad kommer hända då?

Det spelar ingen roll hur mycket mutor jag får för att kämpa klart i skolan..
Det funkar en månad och sen blir det desamma.
Jag kan inte sova på nätterna så hur i helvete ska jag komma till skolan?
Allt är inte så lätt som alla tror.
Det kanske funkar skit bra för er? Men inte för mig.

Är verkligen trött på allt tjöt.. När slipper man det?
Blir stressad bara jag tänker på allt.