Jag kan verkligen inte förstå hur ni tänker?
Skit i mig.. för så är det.
Jag känner mig inte välkommen hemma alls..
Jag är ett hinder för er. Och det spelar ingen roll hur mycket jag kämpar för att ni blir aldrig nöjda.
Hur många gånger i mitt liv har jag fått höra att jag gjort något bra?
Typ aldrig..
Men tydligen så måste man bete sig som en idiot för att få uppmärksamhet..

Och hur fan kan man säga som du gör?

Jag vet att du längtar tills jag flyttar.
Men du ska veta att du längtar inte ens i närheten av vad jag gör.
För när jag inte är hemma mer så kommer du få se vilket helvete du kommer få.
Jag kommer inte ställa upp ett skit för någon utav er.

Jag har fått nog av dig och ditt skitsnack.
Och du kan inte ens vara ärlig och säga som det är.
Utan du låtsas som ingenting och är glad mot mig..
Men förvänta dig fan inte samma från mig.
Nej men just det... Du skiter ju i mig iaf.
Så det är nog jag som måste inse att det är sanningen.