Det finns "tider" som folk önskar att de kunde få gå tillbaka till i livet.. Kanske under ens högstadie-tid, gymnasie, när man var liten osv. Jag själv skulle aldrig vilja leva om ett enda år utav de tiderna. Några enstaka dagar absolut, då jag tex. mött mina allra bästa vänner. De dagarna har absolut gjort mitt liv värt att leva. Men det gör mig ändå ledsen att tänka på att jag inte vill leva om någon tid som jag ännu haft i mitt liv. De senaste dagarna har jag bara funderat och funderat på allt som varit och det jobbar ner mig totalt.. Men jag kan inte glömma allt som varit heller. Minnen som återkommer och jagar mig.. Jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag tänker på det. Jag känner mig totalt sviken av vuxna förebilder jag borde haft i mitt liv. Vart fanns ni? Ni kanske tyckte att det räckte med att man såg glad ut utåt.. Då måste väl allt vara bra? Men det är klart.. ni hörde inte när mitt hjärta brast varje natt.. Och det gör det fortfarande för det mesta. Jag vet inte ens längre vem jag ska klandra mest.. Det enda jag vet är att jag önskar ingen annan något ont.

Jag har en bild av hur mitt liv kunde ha sett ut.. Och den gör mig äcklad.
Kan det inte bara ta slut?