Orkar inte tänka verkligen..

Varför ska allt vara som det är nu? Varför kunde inte allt bli som planerat?
Vill bara leva ett liv som jag tycker om, men det går inte.
Om gud nu finns.. Varför gjorde han inte mitt liv bättre från början?
Jag kämpar som fan, men endå så står jag fan här ensam känns det som.
Vet att det inte är så men det känns så.
Jag har otroligt mycket folk som skulle ställa upp för mig.

Men det hjälper inte. För det som har varit det har hänt.
Och vad ska jag göra åt det nu? Jag kan inte göra ett jävla skit..
Kan bara tänka om och om på allting som hänt.
Hur ska man glömma allt dåligt? Det går inte.. För det följer efter mig.

Kan du inte fatta hur självisk du är?
ALLT kretsar kring dig.. Hur du mår!
Men hur fan tror du att jag har mått?
Jag har fått stå ut med allt det. Jämnt behöva tänka på vad jag säger, vad jag gör.
För att få DIG att må bra? Men jag då?
I 10 år..

Tack verkligen för att du fått mig att inse hur jävla pissigt livet är.
Men när ska du få mig att förstå allt det bra och lyckliga i livet?
För det har jag aldrig fått lära mig.

Jag önskar nästan att du inte fanns