Igår var farfars begravning. Den var för det första jättefin!
Kändes som en bra stämmning fram tills vi gick fram till kistan och skulle lägga varsin ros.
Då står min farmor mittemot mig. Och jag ser hur hon gråter :(
Klarade nästan inte av att stanna kvar.
Men det kändes skönt på något sätt efter begravningen.
För innan så tänkte jag på det varje dag.. Nu så blir det ett slut.