Orkar du inte läsa en massa skit om livet, så kan du stänga ner sidan direkt :)
För detta kommer bli världens cry-me-a-river inlägget..

Är fruktansvärt trött på hur mitt liv ser ut.. Går inte en dag utan att jag undrar vad det kommer bli av mig? Känns inte som att det riktigt spelar någon roll längre, jag ger upp okej?
Så du som står och pissar på mig där uppe, kan lägga ner nu. Du vinner!
Hur mycket skit ska man behöva ta i sitt liv? Hur mycket är det meningen att man ska orka?
Detta som hände idag är egentligen ingen stor grej.. Men det är ytterligare ett bakslag.. Som jag anser att jag redan har haft alldeles för många av i mitt liv redan.

Man får höra att man ska vara stark osv.. Ja, man ska vara på ett visst sätt för att behöva bli accepterad i samhället. JAG FÖRSÖKER ATT VARA SÅ PERFEKT JAG BARA KAN..
Men det räcker inte? Utan det måste fattas något, men vad?
Duger jag även när jag inte är glad? Ett rent helvete att gå med ett påklistrat leende varje dag, samtidigt som man oroar sig för precis allt.

Försöker tänka på nuet och ta ett steg i taget.. Men fattar inte folk att framtiden är närmare än vad man tror? Framtiden är imorgon.. tänker jag bara på en dag till.. Då är allt försent.

Jag kan önska att jag vore någon annan, men det vet vi ju inte kommer att hända.
Jag kommer inte ifrån problemen någonsin.
Man väljer inte sin familj eller sin uppväxt. Men man väljer sin framtid.
Och jag försöker att se ljust på den varje dag, tills tankarna kommer tillbaka.
VÄRDELÖST..


Bättre dagar kommer.. som jag själv brukar säga till alla andra.
Mina kanske bara är riktigt långt borta?