Det finns "tider" som folk önskar att de kunde få gå tillbaka till i livet.. Kanske under ens högstadie-tid, gymnasie, när man var liten osv. Jag själv skulle aldrig vilja leva om ett enda år utav de tiderna. Några enstaka dagar absolut, då jag tex. mött mina allra bästa vänner. De dagarna har absolut gjort mitt liv värt att leva. Men det gör mig ändå ledsen att tänka på att jag inte vill leva om någon tid som jag ännu haft i mitt liv. De senaste dagarna har jag bara funderat och funderat på allt som varit och det jobbar ner mig totalt.. Men jag kan inte glömma allt som varit heller. Minnen som återkommer och jagar mig.. Jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag tänker på det. Jag känner mig totalt sviken av vuxna förebilder jag borde haft i mitt liv. Vart fanns ni? Ni kanske tyckte att det räckte med att man såg glad ut utåt.. Då måste väl allt vara bra? Men det är klart.. ni hörde inte när mitt hjärta brast varje natt.. Och det gör det fortfarande för det mesta. Jag vet inte ens längre vem jag ska klandra mest.. Det enda jag vet är att jag önskar ingen annan något ont.

Jag har en bild av hur mitt liv kunde ha sett ut.. Och den gör mig äcklad.
Kan det inte bara ta slut?

Måste börja inlägget med ett tack till er alla som får mig att le igen!
Ni är helt underbara människor och jag skulle inte byta ut er för alla pengar i världen ;)
Inte dåligt va? VA?!

Jag gick igenom de gamla inläggen jag skrivit här på bloggen och ser verkligen hur mycket jag klagar på livet. Fy fan va pinsam jag är! Jag har ju egentligen allt man kan önska sig..
Eller kanske inte, men iaf det som är viktigast.
Jag kan hålla huvudet högt och vara glad för hur jag är idag. Jag är inte längre en lika kall person! Jag vågar vara den störda person som jag är ;P

Funderade lite på vad man kommer att minnas från 2010.. Sommaren?! Den var riktigt jävla härlig.. Bad, sol, jordgubbar, fest, vänner, mys.. Och alla nya människor man träffat, haha!
Helt sjukt hur man lyckas prata med alla randompersoner som man egentligen skiter fullständigt i.. Fast varje gång man ses ute, då är man bästa vänner! PERRA!! hahaha, fattar inte grejen med det där.. Syrran fick en lite knodd(världens sötaste!). Skolan. Måndaxklubben, HAHA. Alla mys-kvällar här hemma, Kissekatten(gör mig galen för det mesta) mm..
Synd att mitt minne sviker mig, för jag vet att det vart galna saker :D

Får hoppas på ett ännu bättre 2011, hoppas att det är mitt år!

Avslutar det hela med -Kejno - etta ååtta!!

Orkar du inte läsa en massa skit om livet, så kan du stänga ner sidan direkt :)
För detta kommer bli världens cry-me-a-river inlägget..

Är fruktansvärt trött på hur mitt liv ser ut.. Går inte en dag utan att jag undrar vad det kommer bli av mig? Känns inte som att det riktigt spelar någon roll längre, jag ger upp okej?
Så du som står och pissar på mig där uppe, kan lägga ner nu. Du vinner!
Hur mycket skit ska man behöva ta i sitt liv? Hur mycket är det meningen att man ska orka?
Detta som hände idag är egentligen ingen stor grej.. Men det är ytterligare ett bakslag.. Som jag anser att jag redan har haft alldeles för många av i mitt liv redan.

Man får höra att man ska vara stark osv.. Ja, man ska vara på ett visst sätt för att behöva bli accepterad i samhället. JAG FÖRSÖKER ATT VARA SÅ PERFEKT JAG BARA KAN..
Men det räcker inte? Utan det måste fattas något, men vad?
Duger jag även när jag inte är glad? Ett rent helvete att gå med ett påklistrat leende varje dag, samtidigt som man oroar sig för precis allt.

Försöker tänka på nuet och ta ett steg i taget.. Men fattar inte folk att framtiden är närmare än vad man tror? Framtiden är imorgon.. tänker jag bara på en dag till.. Då är allt försent.

Jag kan önska att jag vore någon annan, men det vet vi ju inte kommer att hända.
Jag kommer inte ifrån problemen någonsin.
Man väljer inte sin familj eller sin uppväxt. Men man väljer sin framtid.
Och jag försöker att se ljust på den varje dag, tills tankarna kommer tillbaka.
VÄRDELÖST..


Bättre dagar kommer.. som jag själv brukar säga till alla andra.
Mina kanske bara är riktigt långt borta?

Jävlar vad längesen det var man skrev här nu! Men om jag ska vara helt ärlig så finns det inte allt för mycket att skriva... SOM VANLIGT, HAHA!
Lägenheten är helt färdig kan man säga, blev riktigt fint :)
Trivs bra, men saknar min familj mer och mer för varje dag såklart.
Ni betyder allt för mig<3

Skolan går upp och ner.. stressar sönder mig, men jag ska fixa detta.
Känns för jävligt att jag ens ska behöva gå komvux?!
Jag som hade bra betyg enda fram tills sista året, då allt blev skit..
Mådde piss-dåligt hela det året.. Att jag lät någon annan få förstöra så mycket för mig.
Visst jag hade ett val, men det är jävligt lätt för andra att säga när de själva inte upplevde det jag gjorde då.
Men en sak är säker.. Det har gjort mig till en mycket starkare person, som VÅGAR säga ifrån.. Kanske lite väl ibland HAHA, men bättre det än att stå och hålla käften.. För det vinner man absolut inte ett skit på!
Känner mig som en vinnare nu, även om jag inte gjorde det just då.
Sen att jag hade/har kvar de som jag verkligen älskar och bryr mig om.. De hjälpte mig!
Älskar er<3

Herre gud egentligen har jag inget att skriva men jag måste göra det ändå!
Ett riktigt klagoinlägg också..
Trött på allt krångel med CSN, arbetsförmedlingen och försäkringskassan..
HITTA folk som kan sitt jävla jobb?!

Såg fram emot att börja plugga igen verkligen, försöka komma igång med livet igen..
Men såklart med min vanliga tur så blir det ju bara skit..
KUL inställning man har!
Jag vet att allt brukar ordna sig i slutändan men det hjälper inte mig ett skit just nu.
Kan inte sova ordentligt eftersom jag ligger och oroar mig halva natten över hur fan jag ska kunna betala alla räkningar..
Det är väl ungefär det som fattas?

Jag kan inte fira någons födelsedagar.. fast det är mina bästa vänner..
Och de som gjorde min så bra, och så kan inte jag göra samma sak tillbaka.
Klart att man kan köpa presenter efteråt, men det är inte det som är jobbigt.
Själva upplevelsen är ju det viktiga!

Sen kan man ju inte göra ett skit själv heller, sitta hemma och se glad ut?
Hahaha FAIL..

Men vad är det man brukar säga?
Här kommer skitsnacket.. EFTER REGN KOMMER SOLSKEN, MED NÅGOT GOTT KOMMER ALLTID NÅGOT ONT HETER DET!

Jag vill bara flytta hem till älskade Göteborg känns det som.
Där vet man att tryggheten finns, kärleken finns och det viktigaste av allt FAMILJEN.
Saknar dem så mycket så jag vet inte om jag ska gråta eller inte de flesta dagar..
Jag missar massor, viktiga saker.

Jag har alltid fått höra.. Det är NU man ska leva livet fullt ut.. när man är ung och frisk.
Men hur fan ska det gå att göra det när allt bara drar ner än och INGEN lyssnar?

Fuck this säger jag bara just nu.

Jag har tänkt på en sak väldigt många gånger och måste nu skriva ner det för att kunna förstå mina konstiga tankar..

Hur mycket är man egentligen värd som person?
Alla säger ju att man är värd allt.. Men är det verkligen så?
Jag tänker ofta tex. på vad för liv man förtjänar, vilken kille man förtjänar..
Självklart vill man väl ha riktigt gott ställt, ett fint hem och skaffa en familj någon dag och leva sådär äckligt lyckligt..
Men är jag värd ett sånt liv? Är jag så himla bra?

Innerst inne vet jag självklart att jag är en bra person.. Och försöker vara så bra jag bara orkar och kan.. Men alla gör vi såklart misstag då och då.
Inte något konstigt med det, vi är alla människor!
Men på något sätt klandrar jag mig själv extra hårt när jag inte ställer upp så mycket jag borde, lyssnar mer än jag orkade för stunden, sa rätt saker eller helt enkelt gjorde någon illa..

Så efter jag gjort något fel känns det som om jag kommer bli straffad för det på ett eller annat sätt.

Tänker tillbaka på hur elak man varit mot vissa som verkligen har tyckt om än..

Kanske har jag betett mig så för att jag själv inte tyckte att jag förtjänade dem?
Jag skäms verkligen..

Känns som att även om jag hittar den där "perfekta" killen för mig så kommer jag ändå fucka upp det i slutändan..
Så vad är meningen?

Att jag ska vara glad för ett tag och sen göra mig själv olycklig?
Eller ska jag bara hålla käften och se glad ut och låtsas som att allt är bra?

En annan sak jag tänkt på är hur man låter folk behandla än..
Jag kan inte ta skit från en kille.. aldrig!
Står inte ut med skitsnacket, lögnerna, när någon försöker hjälpa än eller försöker bestämma vad jag får säga eller göra..
Men ibland kanske jag överreagerar också?
Jag vill verkligen försäkra mig om att jag klarar mig själv.. så jag skiter i att lyssna och gör det jag själv alltid har gjort för det är säkrast..
Jag borde kanske ge vissa saker en chans, för man kan ju för det mesta ångra sig senare.
Men jag tänker fortfarande inte låta någon trampa på mig.. ALDRIG IGEN.

Ensam är stark eller? :P

En vecka har man hunnit bo i lägenheten nu! Och snacka om att man sover gött här!
Ångrar inte för en sekund att man tackade ja till denna lägenheten.
Har varit lite smågrejer som inte funkat, men det är fixat nu :)
Sen har vi fått upp de mesta som ska upp också. Och varför ska killen som jobbar för Mariehus vara sjukt snygg? :O Och självklart har man sett ut som ett helvete när han kommit hit också!

På Söndag kommer pappa och lotta hit med mina grejer ;)
Haha, för det är ganska så ihåligt här inne just nu..
Men det är lätt fixat!
Och min ÄLSKADE spegel :D det är ju bara ett måste.

Ikväll blir det förmodligen utgång med Maria och Sarah :) Haha, får väl fira veckan som gått ^^

Vädret är helt underbart också, VÅR :D
Så idag var första dagen man hunnit sitta på balkongen och solat lite.
Dagarna går alldeles för fort :S

Saknar min Marre! <3